I morgon kör det igång på allvar. Olivia får full vecka på dagis. Stora sonen börjar nian och stora tjejen på gymnasiet. Mannen gör sin andra termin på komvux. Själv ska jag ta emot 26 små 0-2:or klockan åtta på morgonen.

 

I går fick vi handla skor till sonen (han fick köpa stl 44) och Olivia fick både skor och stövlar. Dyrt men nödvändigt. Sonens skor var trasiga (det enda paret som inte var urvuxet) och Olivia hade 1 mm marginal i sina skor bara.

 

Idag har det skrivits scheman och tider. Det gäller att få ihop familjelivet. Hamnade nog på 34 timmar i veckan på dagis för Olivias del. Har pusslat mina egna arbetstider också. Allra sist satt jag och skissade på innehållet på lektionerna. Alltid bra att ha tänkt till innan, för tiden brukar bli knapp när det väl drar igång. Läste i Humlas blogg att hon hade en planering som höll till onsdag då lektionerna börjar. Min håller nog hyfsat till tisdag eftermiddag och då har vi en planeringstimma med arbetslaget så jag hoppas vi löser resten. Alltid lite knivigt när så många personer i inblandade.

 

Tror egentligen att det är dags att sova nu. Blir en tidig morgon.

Nattianatt!

Tycker inte ni också att det varit ovanligt mycket fjäriar i år. Vi har sett Kålfjäril, citronfjäril, nässelfjäril, pärlemorfjäri, påfågelsöga och blåvinge. Här är några jag lyckats fånga på bild också (ser nog roligt ut när jag jagat).

har jag helt plötsligt blivit medveten om hur ont jag har i min nacke. Kanske har det blivit värre (trots att jag försöker undvika t.ex. att sitta vid datorn -aja baja) eller också är det bara det att jag insett att det inte blir bättre. Att det börjat tära på krafterna. Mitt huvud är sysselsatt med tankar om vad jag bör eller inte bör göra. Trots att läkaren sagt att det är okej att vara ute och springa, trots att jag själv känner att jag inte har ett dugg ont när jag springer, så får jag dåligt samvete. Det verkar ju så motsägelsefullt att ena stunden klaga på smärtan och i nästa stund springa 8 km i ösregnet.

 

Oroar mig en del för att behöva prata med mina chefer om det här också. Man blir i ett sånt underläge när man inte är fullt arbetsför. Sedan blir det ju samma konflikt där när jag behöver ledighet för tjejmil och uppdragen jag har för kyrkan. Vågar man hoppas på förståelse??

 

Är iallafall väldigt glad för att den läkare jag haft kontakt med förstår precis hur jag känner. Tror han hade rätt i sitt antagande att jag inte sovit något vidare (småvaknat flera gånger på nätterna) innan jag fick ordentliga värktabletter. Nu sover jag som en klubbad säl natten igenom, vaknar och känner mig som jag sovit en vecka.

 

Fast det jobbigaste är att jag känner att jag tjatar om det här med värken hela tiden nu. Känner mig som en riktig gnällis och det vill jag absolut inte vara. Nu hoppas jag att jag har gnällt färdigt här inne iallafall. Värktabletten har börjat göra nytta och nu ska jag gå och sussa.

 

Nattinatt!

Ja, nu är sommarledigheten snart till ända. Vet inte om jag kan säga att jag är utvilad precis. Förra sommaren hade vi massor av projekt som vi också fick genomfört. I år har vi inte lyckats genomföra något av de små restjobb som fanns kvar. Fast det kommer ju en höst också.

 

Fast något har vi ändå gjort och det kan väl sammanfattas med dessa bilder kanske?

 

 

Kristinas ”start-flingor”

Blanda         
5 dl rågflingor
5 dl havregryn
100 mandel/valnötter (hackade)
2 dl solrosfrön
1 dl kokosflingor
1 dl råsocker

Smörj en långpanna lätt. Häll i flingblandningen.

Blanda          
2 dl vatten
5 msk neutral olja

Stänk över flingorna och ”gojsa ihop”.

Rosta i 200 graders ugnsvärme, mitt i ugnen 20-30 minuter. Rör minst 3 gånger, speciellt mot slutet. Annars blir det lätt brännt.

Jättefina och goda flingor. Jag blandade i lite russin efteråt också.